Wanja Lundby-Wedin hittade en del av förnuftet
Alla kan göra misstag. Det svåra är att ibland gör man misstag som drabbar många andra. Wanja Lundby-Wedin är ju ett praktexempel på detta, de misstag hon har gjort går inte att få ogjorda och frågan är om hon förtjänar förtroende i dagsläget.
Nu lämnar hon i alla fall en del av sina bolagsstyrelseuppdrag, däribland AMF Pensions styrelse.
Nedrans icke tagna beslut
Nedrans bananer. Eller aktier. Eller icke tagna beslut. Jag får helt enkelt skylla mig själv.
Igår talade jag med en vän om marknadsläget för bankaktier och om hur Swedbanks förändringar påverkar företaget osv. Alla vet ju att bankaktierna är undervärderade, men när är det köpläge? Igår kände jag (och sa) att nu är det nog bäst att köpa SEB. Borta med vinden var det när samtalet var över, så det blev inte av.
Så när jag gick in på di.se på tåget i eftermiddags (och börsen var upp 2,0%) kände jag en kall ilning i ryggen. Tog inte något beslut då heller. Attans. Inte för att jag handlar så ofta med aktier. Men när man har en sådan stark känsla som jag hade både igår och idag så bör man väl ta ett beslut. Jag kunde ju ha köpt ett litet antal ändå, bara för att ha tagit ett beslut. Igår kostade SEB A inte ens en 20-lapp. Idag är den inte heller så dyr. Men en uppgång på 26,13% är ju inte fy skam. Dags att ta det där beslutet. Även Swedbank A, Nordea och SHB A hade fina uppgångar. Stockholmsbörsen gick upp 5,4% och även övriga börser gick upp idag.
Antal SEB A man får idag för nedan saker (som man kanske inte var tvungen att köpa):
- Morgondagens besök på Debaser: drygt 6 aktier
- SL månadskort (man kan gå/cykla): ca 28 aktier
- Nya Elle (åkte med från Pressbyrån idag): knappt 2 aktier
- 2 par jeans (har införskaffats senaste månaden, dock bra pris): nästan 48 aktier
Hade jag handlat enligt ovanstående igår vid stängning och sålt idag när den stod som högst hade jag tjänat ihop till Popcirkus säsongen ut (tre besök) och både april- och majnumret av Elle!
Som Ingrid Bonde sa i senaste Veckans Affärer Agenda:
"Hellre justera ett förhastat beslut i efterhand än att stå och vela"
Det ska jag tänka på imorgon!
Are we aware of the consequences?
Strax före midnatt i tisdags presenterade General Motors sin överlevnadsplan för den amerikanska kongressen. Många svenskar satt spända och väntade på beskedet som skulle ge oss en glimt av Saabs eventuella framtid.
Beskedet om en rekonstruktion som kom, var till viss del ett mer positivt besked än vad de flesta hade väntat. En rekonstruktion innebär i stort att betalningar till fordringsägare kommer att ställas in under tiden en utredning pågår. I Saabs fall kan detta vara enda återstående lösningen när varken GM eller den svenska regeringen är beredd att gå in med kapital.
Mona Sahlin vänder sig till Sveriges befolkning och menar att skattebetalarna ska gå in och hjälpa GM att rädda Saab. Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson är däremot överens om att ett företag som ej bär lönsamhet inte skall räddas.
Jag förstår att många är oroliga över sina arbeten då Saabs framtid är mycket oklar. Inte bara anställda vid Saab riskerar att bli utan arbete, utan även anställda vid ett antal underleverantörer runtom i Sverige. Bilindustrin beräknas sysselsätta ca 130 000 personer i vårt land.
Men varför skall regeringen gå in och rädda företag som inte klarar sina målsättningar? Ett företag som går med förlust ska väl gå i konkurs??
Saab har gått med förlust de senaste 15 åren. Jag kan inte se varför man skall rädda ett företag som inte har hållt sig ovan vattenytan på så många år. Skulle regeringen gå in och ta över Saab är det först en initial kostnad på ca 10-12 miljarder. Denna siffra jämförs med statens kostnader för att hantera konsekvenserna av en eventuell konkurs, som beräknas landa på ca 4,5 miljard. Jämför man endast dessa siffror kan Mona ha en poäng. Men vad säger att Saab kommer visa svarta siffror bara för att regeringen tar över företaget? Tror man att den svenska regeringen kommer att sköta Saab bättre än vad GM har lyckats åstadkomma under 20 år med ca 50 miljarder i förluster i bagaget? Nej, inte ens Ronald Fagerfjäll tror det.
Om jag en dag driver ett företag som håller på att gå i konkurs skall jag ringa Mona.
PS. Läs gärna den här artikeln om konsekvenserna av fordonsindustrins sparpaket i Detroit. Det är först nu jag börjar inse vad det är vi har att vänta.
